Just nu lever vi en enorm ovisshet här hemma…
Lilla Otto ligger på intensivvård på Valla. Han har ätit alldeles för många Ipren och med de doser han fått i sig är prognosen väldigt dålig och risken för akut njursvikt stor.. Just nu är han pigg och försöker rymma, men tyvärr säger det inte alls särskilt mycket och faran är långt ifrån över…
Mitt lilla ljus i vardagen, hunden som kan driva mig till vansinne men som alltid får mig att le. Den lilla som på 7 mån gjort ett stort avtryck och hjälp mig att ta många steg på flera plan… Jag vet inte vad jag ska ta mig till om jag förlorar honom, inte nu, inte så här… Hans liv är alldeles för ungt, vår tid tillsammans ska ju nyss ha börjat…