För tre veckor sedan kändes det här med Ottos agilityklasslopp kändes lite lätt uppgivet. När jag efter en lång dag gick tillbaka och tog om ett A-hinder på hemmatävlingen var jag inte särskilt glad och dessutom säsongstrött så det stod härliga till.
Bara två tävlingsdagar senare är känslan en helt annan. Först två bra lopp i Kumla med vinst och pinne i det andra. Och sen en liten tripp till Vårgårda i lördags.
Jag var inte tokpepp, varken i fredags kväll eller i lördags morse. Med hund i kl 2 och 3 var jag inte direkt poppis på samåkningsfronten och jag åkte ner själv, 2,5 h resa och start kl 0545.
Ag2-banan var lurig, särskilt slalomingången och situationen runt A. Otto räddade en miss, jag jobbade på bra i övrigt och vi gick i mål med 0 fel och in i ledning!! Ledningen fick vi som ensam nolla behålla hela klassen igenom och därmed är andra Ag2-pinnen bärgad. Ag3 känns helt plötsligt helt inom räckhåll, ”bara” en kvar nu!
Ho3-loppet var bra det med. Vi kan. Men om matte babysitter innan en lång, rak tunnel så hinner honom inte. Visa och stick är läxan till vintern.
Nu laddar vi för KM på torsdag, då ska även Lingonet få vara med. Otto är också anmäld till Kungsör i november, lämpligt nog en tävling med dubbel Ag2…
tornvall 