Med förra torsdagens KM är Lingons agilitysäsong avslutad för i år och 2 månaders agilityvila väntar för räsern. Vi har haft en lång säsong, en säsong där vi fått lära oss mycket, en säsong där vi fått uppleva mycket, en säsong som vi nu behöver smälta ordentligt.
Vi började säsongen med klass 2 i hoppklass och klass 3 i agilityklass. I Ho2 hann vi 7 lopp i våras, nollade 4 av dem och tog pinne i tre starter av fyra starter på vår sista klass 2-helg. Ett underbart slut i tvåan och vi kände oss redo för att prova på trean på riktigt.
I trean har vi sprungit ganska många lopp på stora tävlingar – Guldagility, midsommar på Gotland, Falkenberg, Jönköpings dubbeltrea m.fl. Det har sällan känts riktigt dåligt. Tvärtom har det ganska ofta känts riktigt bra. Men det sista lilla saknas och vi har haft svårt att hitta i mål. 85 % disk. 2 nollor. Vi behöver smälta och träna nu, för jag tror att vi kan, vi behöver bara hitta lite nycklar.
Vi har tävlat en hel del med vårt härliga lag, Framförallt på SM i Sollefteå. Men också så pass att vi redan är kvalade till SM 2015. I lag har vi betydligt bättre statistik – 40 % disk och hela 35 % nollor. Mycket för att matte har en annan jävlar anamma när hon går in i lagloppen. Det gäller att hitta och ta fram den i varje lopp, även individuellt, inför nästa år.
Lingon är redan Sveriges bästa agilitywhippet, nästa säsong ska vi förhoppningsvis visa att vi har i Sveriges högsta klass att göra, att vi kan konkurrera om SM-pinnar, att vi kan höja oss en nivå till. Vi har gjort en fantastiskt härlig resa hittills och jag hoppas och tror inte att den är slut än på långa vägar.
KM då? En räser som inte sett agilityhinder på 3,5 v var precis så peppad och ändå lyhörd som bara en räser efter vila kan vara. Matte halkade och orsakade en vägran, Räsern tokhoppade ett kontaktfält och så fick vi en vägran till. Trots allt en fjärde plats och vi hade fantastiskt roligt!
tornvall 